Många stamgäster från parkens närområde har önskat tips på annorlunda platser och upplevelser.
Det här är en guide för att visa på några fina, upplevelserika platser utanför vandringslederna i Store Mosse nationalpark. Man behöver inte ta sig mer än något 100-tal meter från leden, och ibland mindre, för att få känslan av att man är mitt ute i ingenstans, ensam i vild natur. Det är en alldeles särskild upplevelse, som vi i Store Mosse nationalpark unnar fler att få.
Texten är hämtad från ”Pärlor för mosseveteraner”, Länsstyrelsen i Jönköpings län, januari 2015.
Lättillgängliga ställen
- Ängsrocknarna
Följ leden Kävsjön Runt från Svänö söderut mot Östra Rockne. Passera kanalen, dvs Häradsösjöns utlopp i Kävsjön. Efter bron är det ett kärr och därefter blir det en liten uppförsbacke upp till mossen. Precis där mossen börjar, svänger leden åt höger. Vik istället av åt vänster och följ mossekanten. När man närmar sig Häradsösjön sluttar rocknen ner mot sjön. Uppe på rocknen har man hygglig sikt ut mot sjön där det brukar vara gott om sångsvan. Tranor spankulerar också ute i Häradsösjöns våtmarker. Man står och kikar på dem i skydd av tallskogen eftersom de är skygga.
Åt söder sluttar rocknen ganska brant ner till en torrlagd del av sjön. Där ser man tydligt hur skogen har förändrats helt enligt instruktionsboken. Björkar har vuxit upp, som de pionjärträd de är, och sedan har granen kommit under björkarna för att sedan växa över dem och skugga ihjäl dem. Så långt har processen gått här, och det är alltså gott om döda björkar och därmed gott om hackspettar, liksom mesar och andra fåglar som gärna bor i bättre begagnade hackspetthål. Man kan också följa Häradsjösjöns kant ända bort till plattformen i sydöst. Det är ganska torrt längs kanten. - Ön i Häradsösjöns östliga del
Följ Strandstigen från Hagen ett kort stycke in i parken. Precis där leden gör en 90-graders sväng söderut ser man fastmarksön något åt höger framför sig. Där finns en hyggligt torr kant ut till ön. På ön har mycket skog stormfällts men man kan ta sig fram på sidan av stormfället. Ute på ön finns flera fina gläntor, som gjorda för fikaplatser. Håller man sig inne i skogen hör man tranorna ropa precis norr och väster om ön. Det går knappast att smyga sig på dem eftersom de är extremt vaksamma här. Inne på ön häckar bland annat morkulla. - Ön i östra rocknes förlängning
Använd Svartgölsleden, men istället för att svänga ut på mossen där spången mot Svartgölen börjar, följer man rocknen rakt fram. Leden svänger sedan vänster för att ansluta till Kävsjön runt, men fortsätt rakt fram igen. Rocknen tar slut och övergår i sumpskog. Den går lätt att ta sig igenom. Ön är omgiven av en riktigt blöt lagg, men den går att ta sig över på den norra-nordvästra sidan. Ön består av en rund sandkulle som grävlingarna använder till bostad. Men sanden rasar lätt och så måste de gräva nya hål. Det finns massor med hål på ön, lite åt schweizerost-hållet till. Utanför östra sidan av ön är det riktigt blött, ofta med öppen vattenspegel. Där kan finnas intressant fågelliv. - Kalvsjöns östra sida
Kör Hädingevägen söderut och följ skyltar mot ”Hädinge Träindustri”. Där vägen vinklar 90 grader vänster och lämnar järnvägen går det in en liten grusväg till höger. Där vägen böjer svagt höger efter 200 meter finns en vändplats där man kan trycka in bilen. Vändplatsen är omgiven av vanlig ungskog, 10-talet år gammal. Därifrån finns en stig ner mot sjön. En liten plätt fastmark ingår i nationalparken och där är det högvuxen, ståtlig tallskog. Vid sjön är det klippor och en fantastisk plats med eftermiddags- och kvällsljus med utsikt över Kalvasjön och utloppet söderut som samtidigt är Blådöpets början. Tyvärr kan man inte rekommendera bad i Kalvasjön. Det ser inbjudande ut, men siktdjupet är noll och vattnet fullt av torvpartiklar som fortfarande rinner ut i sjön från de gamla dikena. Förhoppningsvis blir vattnet bättre efter restaureringen av torvtäktsområdet. - Växudde
Kommer man från parkeringsplatsen vid Anders berg, passerar man Björnekullakärret. Något hundratal meter efter bron över inloppet i Herrestadsjön delar sig leden. Just där går man av leden söderut. Det är inte alldeles enkelt att ta sig fram eftersom en del grova träd har blåst omkull. Men gör man det, kommer man ut på Växudde som är en smal udde rätt ut i sjön. Udden är en rullstensås som bara blir smalare ju längre ut man kommer. Det är häftigt med en bara ett par meter bred ås och branta sluttningar ner till sjön på båda sidor. Marken är ganska näringsrik så det växer ek och flera andra lövträd där. Herrestadsjön har fint vatten och det går att bada på den västra sidan av udden, även om det är stenigt.
På Växudde har restureing ängsmarker skett under 2024. Detta för att gynna bland annat den rödlistade lilla snäckan Kalkkärrsgrynsnäckan. - Ön nordväst om Lövö-leden (Malaise-ön)
Från järnvägsbron passerar Lövöleden genom torvtäktsområdet. Vid stigskälet tar man leden åt höger över rocknarna. Just när man kommit i land och man har sand under kängorna, viker man av till höger i den glesa tallskogen. Man passerar en sumpskog och en lite blötare passage mellan rocknen och ön. Just där, i passagen, hade forskare för flera år sedan en speciell sorts fälla för att fånga diverse flugor, en Malaise-fålla. Sedan kommer man upp på ön. Det är inte mer än några decimeter över mosseplanet, men plötsligt har man sand under kängorna igen. En vacker, rofylld plats med en del väldigt vridna torrtallar. - Tvär-rocknar längs Lövöleden
Leden mot Lövö går ju på rocknar som ringlar sig söderut. Men på flera ställen finns det rocknar på tvärs mot ledens rocknar. Den tredje tvär-rocknen norrifrån räknat är lite högre och större än de andra. Där den slutar och övergår i sumpskog har man helt tappat kontakten med leden. Plötsligt är man helt för sig själv mitt ute i ingenstans. Där ligger också några vindfållen som ger både sittplats och lite vindskydd. Efter sumpskogen dyker rocknen upp igen och bildar en liten ö med en ännu mindre kärna av fastmark. Det är ett ganska blött dråg innan ön, men torra perioder går det att ta sig över till den.
Lite mer äventyr!
- SJ-mossen och udden ut i Horssjön
Lite knepigt att hitta hit. Det finns en parkeringsplats längs lv 151 strax söder om Hädinge. Därifrån går man rakt österut. Det finns en kraftlednings gata man kan följa. Innan man kommer ut på mossen som mest liknar en sumpskog, måste man passera ett väldigt blött kärr. Det är lika ovisst varje gång ifall man lyckas passera kärret torrskodd eller ej. Därefter är det enklare. Håll bara kursen, sväng svagt norrut och följ Horssjöns kant. Själva udden är fastmark och längst ut är det en fin glänta omgiven av halvöppen skog med mycket björk. Ganska bra utsikt över Horssjön. Här finns tranor och sångsvan att lyssna på, men inget bra ställe som är tillräckligt dolt för att kunna kika på dem. - Timmerö
En riktig favorit. Följ Lilla Lövörundan över myren. Strax innan den viker av inåt Lilla Lövö ger man sig rätt ut i mossen istället. Timmerö ligger då rätt österut och syns tydligt. Det är inte mer än några hundra meter från leden. Torra somrar går det att nå ön utan att bli särskilt blöt. Annars behövs snöskor. Ön består av en liten kärna av fastmark omgiven av sump skog. Några granar har stått öppet och vuxit ut till riktiga kjolgranar. Det är som avskilda rum inne under dem. ”Taket”, grenverket, är dock inte helt vattentätt. Mitt på ön är det en öppen plats under grova tallar. Gökarna far runt som stollar under våren-försommaren härute och man brukar höra storspovar drilla. - Örnakull
En ö mitt ute på norra mossen, inte långt från Svänövägen och söder om vägen. Ställ bilen på Svänö och följ vägen tillbaka över mossen tills du är i höjd med ön. Sen är det bara att traska över mossen. Det är inte så blött här på norra mossen, så oftast är det en ganska enkel promenad över till ön. Ön är liten, med en än mindre fastmarkskärna med berg i dagen. Men fastmarken ligger flera meter över mosseplanet och därför har man god utsikt över mossen. Skogen är fin med många gamla och döda träd. En del märkliga svampar och mossor växer på lågorna. - Skantö
Den här ön är också enkel att nå eftersom mossen även på norra sidan av Svänövägen är ganska torr. Till skillnad från Örnakull är den här ön låg, bara decimeter över mosseplanet och består av sand. Sumpskogen runt omkring är lågvuxen – träden står för blött för att klara att växa sig höga. Därigenom bildar de som en vägg ut mot mossen. Det känns som om man träder in i ett särskilt rum, när man kommer iland på ön. Ändå har man utsikt ut över mossen mellan träden. - Svanakullen
Ytterligare en favorit. Man går från Häradsö. Följer kanten på mossen eller följer den gamla körvägen. Ett dike går till Svanasjön som man måste ta sig över. Det finns en planka som man hittar om man följer diket från Svanasjön österut. Efter sump skog kommer man till den första ön och sen har man ytterligare en våtmark innan man kommer till själva Svanakullen. Här känns det verkligen avlägset från allt som har med civilisation att göra.
Ha en god tur och tänk på att utanför lederna har du bara dig själv att lita på. En kompass är inte fel, inte heller en mobiltelefon högt placerad i bröstfickan eller så. Ju diskretare och försiktigare du uppträder, desto större chans har du att få se och/eller höra mossens permanenta invånare.